Skiss på resturang och café, med scen. 
Cecilia filar på programmet.
Sammanställningen av studiebesöken har hamnat på väggen. Vi hoppas kunna skicka material till länsmuseet i Örebro för bedömning imorgon eller onsdag. Efter det har vi inte så mycket att skylla på, då ska pennorna glöda när vi producerar skisser!
/Cecilia & Linda
Sammanställning av studiebesök. Vi jobbar i Adobe InDesign. 
Skisser på vårt museum. För oss är det självklart vad det föreställer!
Vi tillbringade gårdagens eftermiddag på café Java i Wasa. Ibland är det skönt med ett miljöombyte. Dessutom serveras det vansinnigt maffiga kladdkakor, och choklad är bra för tankeverksamheten! Vi pratade om museets tänkta attityd, och fastnade för uttrycket "NO BIG DEAL". Säger en hel del om vad vi önskar oss av museet. Ett välkomnande museum, mitt i staden och stadslivet. Det ska inte vara märkvärdigt att besöka museet, även om det såklart ska kunna vara det också vid speciella tillfällen. Lättåtkomligt, lättbesökt, vänligt, utmanade, trevligt, speciellt. Ett starkt uttryck, men lätt att ta till sig. No big deal, helt enkelt.
/Cecilia & Linda
Fredag 12/9
Efter en hyfsad natt på ett halvfärdigt vandrarhem är det dags att fara vidare till Gdansk, där vi ska besöka ett sista museum och ta färjan tillbaka till Sverige. Vi sneglar en sista gång på huset över gatan som fortfarande är märkt av skotthål på vår väg till McDonalds och frukostkaffe. Det är tydligt att Litauen är det land i Baltikum som utvecklats långsammast. Men även här håller ekonomin på att komma i gång, vilket alla renoveringar är ett tydligt tecken på. I Litauen är spåren av ockupering och WW2 nära, det finns ett kvarter som kallas judiska ghettot. Många judar fick sätta livet till här.
Vår bussresa startar 07.00 svensk tid, vi åker en timme tidigare för att vara på den säkra sidan. Som om det skulle hjälpa… Vägarna i Litauen och framförallt i Polen är förskräckliga. Vad vi misstänker är en europaväg är mindre än Sveriges landsortsvägar, och i betydligt sämre skick.
Vi möter till och med ett ekipage bestående av häst och vagn på vägen! Landskapet är väldigt vackert, vilket det varit i alla länder vi passerat genom. Här är fortfarande de små lantbruken vanliga, bönderna har lite land, en häst och en ko. Men resan som skulle ta sex timmar tar slutligen 12 timmar… Vi inser tidigt att vi inte hinner till museet, istället oroar vi oss för att hinna med färjan till Nynäshamn. Vi rastar bara två gånger, korta raster. Så det blir lååånga timmar på bussen. Naturligtvis missar vi färjan. Vi kommer till Gdansk klockan 19, färjan for klockan 18. Jaha ja.
Vi far vidare mot Gdynia, ca tre mil norrut. Anländer till en färja mot Karlskrona ca tio minuter innan den ska avgå, men vi kommer med! Eftersom vi inte bokat får vi inga hytter och det finns begränsat med vilstolar. Vi får såklart inga biljetter till de åtråvärda stolarna…
Vi ockuperar en soffa i baren där vi intar en välbehövlig middag. Grannarna vid borden runt omkring är polacker som dricker helrör vodka, vi hoppas att de inte är lastbilschaufförer. Öronpropparna kommer återigen väl till pass! Det är först (och förhoppningsvis sista) natten som vi tillbringar i en bar sovandes. Men det går bra det också, vi varken ser eller känner oss särskilt fräscha på lördagsmorgonen, men vi är snart i Sverige! Cecilia gör ett smart drag och stannar hos sina föräldrar i Karlskrona, medan Linda får härda ut några timmar till. Men hon kommer hem hon också!
Sammanfattningsvis var resan ett äventyr! Det är såklart jobbigt att åka så mycket buss, men vi har träffat jättetrevliga människor med massor av goda idéer. Vi tänker fortsätta dra nytta av våra nya vänner och dra ur dem så mycket kunskaper och åsikter vi kan. Till och börja med i form av en enkät som ska ge oss lite tips på vad en konstnär förväntar sig av ett bra museum, men det kanske kan bli mer samarbete.
Nu väntar hårt och intensivt arbete på Chalmers!
/Cecilia & Linda
Björn mekar. 
Hit kommer såväl letter som turister från hela världen för att lämna sina kors. En del verkar stå där som ett minne av nära som dött, andra tycks vara till för att ge lycka och välgång. Påven Johannes Paulus II besökte platsen för ca tio år sedan. Han blev så tagen av platsen att han önskade sig en byggnad där han kunde meditera i lugn och ro. Idag ligger ett kloster ett hundratal meter bakom kullarna, ett resultat av påvens önskan. Under stunden vi befinner oss på kullarna kommer två brudpar hit för att bli välsignade på toppen av den största kullen. Det är kallt och ruggigt, men besöket blir ändå en oförglömlig upplevelse. Det är otroligt vad människor kan skapa!
Babuschkor.Vi besöker även katedralen, även den under renovering. Det känns som om hela Vilnius är under renovering.
Vi checkar in på ytterligare ett vandrarhem av tveksam standard. Vi upptäcker att vårt rum är ett genomgångsrum, med fyra tjejer boendes innanför oss. Som tur är är det bara konstskolegruppen som bor på vandrarhemmet, det skulle vara märkligt om främmande folk springer genom vårt rum för att komma till sitt. När vi får nyckel till rummet påpekar vi att de fyra tjejerna också behöver nyckel till vårt rum om de ska kunna komma in i sitt eget. ”Ingen fara” får vi till svar, ”det är samma nyckel till alla rum”. Jaha…
Vi äter middag på en japansk restaurant. Lagom flamsiga efter en lång dag och varsin öl fnittrar vi så mycket att kocken kommer ut för att titta på oss. Då är det dags att gå och lägga sig… Det blev inget museum i Vilnius, men vi blir förtjusta i staden och återvänder gärna.
Vandrarhemmet.
/Cecilia & Linda
Framme i Riga snurrar vi några varv med bussen innan får förträffliga chaufför hittar en parkering. Vi passerar utanför Rysslans ambassad där en grupp letter protesterar mot ryssarnas intrång i Georgien. Det är lätt att förstå att Rysslands agerande påverkar invånarna i Baltikum. Det är bara sjutton år sedan de själva var ockuperade av ryssarna. Vi slås ofta av hur ivrigt länderna i Baltikum kämpar för att närma sig väst, ett sätt att röra sig bort från öst. Linda besökte Riga 2006, och märker att mycket har hänt på de två år som går. Det byggs så mycket att Riga fått en varning från Unesco. Rigas gamla stadsdelar är uppsatta på Unescos världsarvslista, men staden river och bygger så mycket att stadsdelen börjar ändra skepnad.
LNMM
Detta är ett museum av äldre datum, det är uppenbart. Vi möts av en pampig entré, där vi passerar genom tre olika stationer. Först köper vi en biljett av en person, vi hänger av oss och jackorna tas om hand av en andra person, slutligen tar vi de fem stegen upp till utställningen där en tre personer klipper våra biljetter.
Entrén
Inne i den första utställningshallen blir vi smått förstummade av mängden tavlor. Rummet har delats av i smala fack, och varje tänkbar yta är täckt av tavlor. Puh… Vi är noga övervakade av museets vakter, ett gäng damer med stålgrå frisyrer. En trappa upp hänger den permanenta utställningen, där är ordningen bättre. Vi blir lite överraskade när vi upptäcker en tavla som också hänger på bottenvåningen. Den tavlan var tydligen en kopia, och en mindre sådan. Märkligt.
Efter museet promenerar vi till nästa byggnad, som huserar Rigas konstskola. Försöker hänga med i rundturen, hör inte mycket av vad som sägs men det är intressant att se var Lettlands framtida konstnärer formas.
Lettlands Konstskola
Vi får en snabbtitt på en utställning som öppnar dagen efter, unga konstmärer som målat vad vi uppfattar som träarkitektur i Riga.
Kvaliteten på verken är varierande, men vi hittar en del som vi gillar.
Slutligen checkar vi in på vandrarhemmet, lokaliserat i Gamla Sta’n. Vi bor på sjätte våningen, ingen hiss. Vi är åtta tjejer som delar rum, i våningens andra rum bor fjorton av resans killar. Det blir en del suckande när vi inser att vi på våningsplanet har EN toalett. Ingen dusch… Men vi hittar duschar på de andra våningarna, så det ska noga ordna sig. Utanför vårt fönster byggs det för fullt, vi får en inbjudan från byggarbetarbetarna att göra dem sällskap på taket, men avböjer. Vi är hungriga! Tillsammans med Malin, Susanna och Maria beger vi oss ut för att äta. Linda rekommenderar en restaurant som hon besökt förut, så vi försöker hitta den. Blir lite besvikna när vi upptäcker att huset som restauranten fanns i har rivits, och ersatts med ett nytt hus. Snopet. Tillslut bestämmer vi oss för ett ställe inne på köpcentrat vid järnvägsstationen. Maten var usel, ölen god. Fixar matsäck till morgondagens bussresa, det är en bit till Vilnius.
Efter att ha lastat av på vandrarhemmet tar vi en runda i Gamla Sta’n. Blir förtrollade av två killar som spelar klassisk musik i en gränd, akustiken är fantastisk.
Vykort från konstskolan.
Tallinn, Tommy (tolk) och Marie. 
Porten till Tallinns gamla stadsdel.
Knit Market och stadsmuren.
Maria på Kateriina Käik.
Inte direkt tillgänglighet enligt svensk standard…
Blomlåda.
Direkt utanför Tallins gamla stadsdel sprider stadens moderna bebyggelse ut sig. Det är väldigt tydligt att Estlands ekonomi har kommit igång ordentligt, exploatering är i full gång. Arkitekturen som nu byggs är inte direkt spektakulär, den skulle kunna platsa i vilken europisk stad som helst. Inget upprörande – inget upplyftande.
Vi springer på ett nytt hus inne i Gamla sta´n, en modern byggnad inspräng mitt bland de äldre husen. Funkar riktigt bra, vi gillar hur arkitekten arbetat med olika material i fasaden. Det är inte alltid fy skam att göra plats för en ny byggnad – om byggnaden formges med omtanke och hänsyn till sin omgivning.
Ny bebyggelse i gammal miljö.
Några av Tallinns många hantverksgallerier.
Lunch äter vi på Kompressor, ett studenthak strax bakom Rådhusplatsen. Vi blir (mer än) mätta på fyllda pannkakor, billigt och gott!
Gott, gott! Bild från Qype.
Susanna spanar in marknadsutbudet.
Efter lunch tar vi oss till marknaden som finns bakom tågstationen. Denna marknad är mer för Tallinns invånare, och mindre för oss turister. Vilket gör den desto mer intressant…! Linda fyndar ryska pins för en tia, Cecilia överväger starkt en basker.
På vägen tillbaka in mot centrum stöter vi samman med Peter – skolans rektor, som tipsar oss om en utställning runt hörnet. Vi tar oss raskt dit.
Hittar vackra färger på vägen.
Vi springer även på ett galleri med enbart silverkonst. Tjejen bakom disken berättar att hela huset som galleriet befinner sig i innehåller studios och ateljéer. Här arbetar arkitekter, konstnärer, grafiker m.fl. Skulle vara intressant att ta ett varv…
Fika – Karin, Vassiliki, Maria, Susanna och Cecilia. Linda lurar bakom kameran i spegeln. 
Rådhuset.
En del fasader är renoverade, andra inte.
En del shopping blir det såklart, vi satsar det mesta av våra pengar på garn. Underbara yllegarner, fortfarande så feta att du kan smörja händerna med dem. Garnerna är faktiskt så fina – och till så bra priser – att vi går tillbaka nästa dag och handlar ännu mer…
Vid middagstid letar vi oss fram till African Kitchen, en restaurant som är vad den heter. God mat, god öl. Vi tar en taxi tillbaka till hotellet, chauffören blir lite förvånad när han inser att han kört tvärs över sta’n för att hämta upp oss bara för att skjutsa oss i princip runt hörnet. Men det regnar ju… och det är mörkt…
Cecilia på båten Romantica
Vansinnig inredning...
Efter att ha ätit medhavd middag sätter vi oss i ett café och tar fram vår stickning. Självklart får den följa med, vi räknar med många timmar på bussen! Vi får snabbt kontakt med Maria och Susanna, två tjejer från konstskolan. De är lika nya i gänget som vi eftersom de precis börjat på skolan. Det känns riktigt bra att vi inte är de enda som är lite vilse i pannkakan…
/Cecilia & Linda
Gigantiskt intryck, osynlig entré. 
Tunnel under vägen.
Trappor ner på innergården.
Glasfasad.
Modell över museet.
Dialog mellan byggnadens olika delar.
Vi har nyligen läst boken ’Ljus i konstmuseer’ av Sölve Olsson, och studerar naturligtvis museets ljusförhållanden lite extra. Kumu innehåller en mängd olika ljuskällor, både naturliga och artificiella. Vi tittade lite extra på hur armaturerna upplevs i de olika rummen. En del är väldigt bländande, andra belyser konsten på ett bra sätt.
Underljus.
Överljus.
”vit kub”. Starkt överljus, spotarmatur och skylt för nödutgång.
Ljuskulörerna i rummen är väldigt olika.
Ett problem med mindre konstverk är att besökaren skuggar bilden när man vill se verket på närmare håll. Ljuskällan sitter alltså fel. Dessutom reflekteras ljuskällan i glaset och bländar betraktaren. Glaset skapar också en spegeleffekt, så besökaren ser sin egen spegelbild lika tydligt som konstverket.
Här syns fotografen Cecilia tydligt i tavlans glas.
Ockupationsmuseet.
...och där hittar vi ingången!
Den inre gården med entrén till vänster.
Museet är litet och lätt överskådligt. Från entrén kan vi i princip se hela museet, vilket vi upplever som angenämt. Delen som svävar över mark innehåller kafébord och läsbänkar, samt en del som fungerar som föreläsningssal.
Läsbänkar.
Auditorium.
Föreläsningssalen skärmas av från övriga museet med draperier, formade för att följa de olika nivåerna i huset. Vi sitter en stund i varsin stol och tar in museet. Stämningen är lågmäld, men öppen. Just öppenheten, tillsammans med möjligheten till översikt ger museet en mänsklig skala. Vi säger till varandra att inget museum egentligen borde vara större än så här. Vi trivs.
Taket är klätt med ett raster av trä. På håll ger rastret upplevelsen av ett helt tak, samtidigt som det ger plats åt armaturer och installationer. Taket är brutet i mjuka former, nästan böljande.
Från föreläsningsdelen syns gården med entrén.
Från föreläsningsdelen syns gården med entrén.
Utställningen och trappan med entrégården i bakgrunden.
Affisch från Andra Världskriget.
Delar av de administrativa lokalerna är fullt synliga från utställningshallen. Det kanske vore något i Örebro? Att som besökare få insyn i det bakomliggande arbetet känns öppet och samtida, även om kanske inte alla verksamheter behöver skyltas med.
Entrén. Marken är belagd med sten, som i gångytan har en större del fyllnadsmassa. Kanske inte så bra ur tillgänglighetsaspekter, men väldigt vackert.
Museets öppna hörn.
När vi går från museet är vi rörande överrens om att vi tycker mycket om det. Litet, väl utformat och fungerande. Det är visserligen inget konstmuseum, men här finns mycket för oss att lära.
Inte långt från Ockupationsmuseet ligger Domberget, med Alexander Nevsky katedral tronandes på toppen. Självklart går vi dit.
Det har regnat hela dagen, vi fryser och är blöta. Shoppen i katedralen som säljer finfina ikoner är stängd – de har visst torkat golvet… Vi spanar runt en stund och traskar sedan vidare i regnet. En bit bakom katedralen hittar vi en utsiktsplats över Gamla sta’n.
Vi hittar också ett hantverkarkafé. Vi spanar in keramiken som är till salu medan vi mumsar på chokladkaka och kaffe latte. Och återfår lite värme…
På kvällen möter vi upp gänget och går tillbaka till Kateriina Käik, där vi fått tips om en bra italiensk restaurant. Tack Ida! Vi delar på en flaska vin som vi sedan somnar gott av!
/Cecilia & Linda
