Så är vår extradag i Tallinn och allvaret kan börja. Tyvärr kunde vi inte göra några museibesök under måndagen – då är de flesta museer i hela Europa stängda – men nu är det dags. Vi börjar dagen med att checka ut från hotellet, sötebrödsdagarna är som sagt slut och vi förflyttar oss tillsammans med packningen till ett vandrarhem av betydligt enklare standard. Linda har visserligen med sig en hyfsat stor resväska, men vid det här laget är den till bredden fylld av garn. Vi köar för att kunna ta hissen upp till den fjärde våningen i huset som inhyser vandrarhemmet. Bara för att upptäcka att vi bor på entréplanet. Ner igen. Vandrarhemmet ligger precis i kanten av Gamla sta’n, mittemot Dramaten. Ok vid första anblicken. Duschar fulla av svartmögel, men det går att bli (någorlunda) ren även i dem.
Första museet på schemat är KUMU, ett nybyggt konstmuseum i Kadriorg (Katarinas dal), beläget i utkanten av Tallinn. Museet är i år utnämnt till Europas bästa museum, gällande besökarvänlighet och utställningar. Byggnaden är ritad av ung, finsk arkitekt. Vi hann dokumentera mycket i museet, men några timmar till hade inte skadat. Det är svårt att ta in en så pass komplex byggnad på ett besök, vi skulle behöva gå dit fler gånger.
Gigantiskt intryck, osynlig entré. 
Tunnel under vägen.
Trappor ner på innergården.
Glasfasad.
Modell över museet.
Dialog mellan byggnadens olika delar.
Vi har nyligen läst boken ’Ljus i konstmuseer’ av Sölve Olsson, och studerar naturligtvis museets ljusförhållanden lite extra. Kumu innehåller en mängd olika ljuskällor, både naturliga och artificiella. Vi tittade lite extra på hur armaturerna upplevs i de olika rummen. En del är väldigt bländande, andra belyser konsten på ett bra sätt.
Underljus.
Överljus.
”vit kub”. Starkt överljus, spotarmatur och skylt för nödutgång.
Ljuskulörerna i rummen är väldigt olika.
Ett problem med mindre konstverk är att besökaren skuggar bilden när man vill se verket på närmare håll. Ljuskällan sitter alltså fel. Dessutom reflekteras ljuskällan i glaset och bländar betraktaren. Glaset skapar också en spegeleffekt, så besökaren ser sin egen spegelbild lika tydligt som konstverket.
Här syns fotografen Cecilia tydligt i tavlans glas.Eftermiddagen är vikt åt Estlands Konstskola, men det hoppar vi över. Efter lunch bestående av amerikansk pizza (vi borde ha delat på en…) styr vi kosan mot Estlands Ockupationsmuseum. Ett litet museum, bara några år gammalt.
Vid första mötet med museet undrar vi var entrén är. Men hörnet som lyfts en bit över mark är intressant, vi bara måste se vad som gömmer sig på gården...
Ockupationsmuseet.
...och där hittar vi ingången!
Den inre gården med entrén till vänster.
Museet är litet och lätt överskådligt. Från entrén kan vi i princip se hela museet, vilket vi upplever som angenämt. Delen som svävar över mark innehåller kafébord och läsbänkar, samt en del som fungerar som föreläsningssal.
Läsbänkar.
Auditorium.
Föreläsningssalen skärmas av från övriga museet med draperier, formade för att följa de olika nivåerna i huset. Vi sitter en stund i varsin stol och tar in museet. Stämningen är lågmäld, men öppen. Just öppenheten, tillsammans med möjligheten till översikt ger museet en mänsklig skala. Vi säger till varandra att inget museum egentligen borde vara större än så här. Vi trivs.
Taket är klätt med ett raster av trä. På håll ger rastret upplevelsen av ett helt tak, samtidigt som det ger plats åt armaturer och installationer. Taket är brutet i mjuka former, nästan böljande.
Från föreläsningsdelen syns gården med entrén.
Från föreläsningsdelen syns gården med entrén.
Utställningen och trappan med entrégården i bakgrunden.
Affisch från Andra Världskriget.
Delar av de administrativa lokalerna är fullt synliga från utställningshallen. Det kanske vore något i Örebro? Att som besökare få insyn i det bakomliggande arbetet känns öppet och samtida, även om kanske inte alla verksamheter behöver skyltas med.
Entrén. Marken är belagd med sten, som i gångytan har en större del fyllnadsmassa. Kanske inte så bra ur tillgänglighetsaspekter, men väldigt vackert.
Museets öppna hörn.
När vi går från museet är vi rörande överrens om att vi tycker mycket om det. Litet, väl utformat och fungerande. Det är visserligen inget konstmuseum, men här finns mycket för oss att lära.
Inte långt från Ockupationsmuseet ligger Domberget, med Alexander Nevsky katedral tronandes på toppen. Självklart går vi dit.
Det har regnat hela dagen, vi fryser och är blöta. Shoppen i katedralen som säljer finfina ikoner är stängd – de har visst torkat golvet… Vi spanar runt en stund och traskar sedan vidare i regnet. En bit bakom katedralen hittar vi en utsiktsplats över Gamla sta’n.
Vi hittar också ett hantverkarkafé. Vi spanar in keramiken som är till salu medan vi mumsar på chokladkaka och kaffe latte. Och återfår lite värme…
På kvällen möter vi upp gänget och går tillbaka till Kateriina Käik, där vi fått tips om en bra italiensk restaurant. Tack Ida! Vi delar på en flaska vin som vi sedan somnar gott av!
/Cecilia & Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar