Avstämningsmöte i Örebro

I torsdag packade vi våra väskor och styrde kosan till Örebro, för att på fredagen träffa delar av vår beställargrupp på Länsmuseet. Vår förhoppning före mötet var att få ett OK på det vi gjort hittills, dvs. en check av lokalprogram och konceptidéer. Det måste vi säga att vi fick, inget omvälvande kom upp på mötet. Vi pratade lite om museets framtida organisation, skulle en sammanslagning av de olika institutioner med konstsamlande som en del av verksamheten slås samman så kommer vårt tänkta museum troligtvis inte räcka till. En så stor organisation skulle kräva ordentligt med kvadratmetrar. Men vi kom fram till att det är bättre att börja med att föreslå ett mindre museum, som vid behov kan ritas om till ett större om frågan skulle bli aktuell. Vi pratade också om museets inriktning, en fråga som kommit upp tidigare. Varken museet eller andra inblandade vill påstå att museet idag har en konstsamling som är tillräckligt intressant för att locka på nationell nivå, så en särskild inriktning kan vara en lösning. Vi har tidigare pratat om videokonst, en konstart som saknar en egen plats i Sverige idag. Naturligtvis extra intressant med tanke på den videofestival som i fredags invigdes i Örebro. Vi hade funderat på att göra ett besök på konstskolan för att hälsa på våra ”gamla reskamrater”, men det hade vi inget för. Hela gänget befann sig ute i staden för att ta del av videofestivalen, så det får bli en annan gång.

I övrigt fick vi med oss en del annat nyttigt från mötet, mestadels sådant som rör den direkta utformningen. Vi känner oss nöjda med responsen och satsar nu för fullt på utformningen.

Efter lunch på ett överfullt Coco Thai – har aldrig sett så mycket folk där – träffade vi Hans Hjalmarsson på Norrporten. Hans har hjälpt oss med ritningar, allmänna planer för centrum och goda tips, så vi tyckte det var dags att träffas i den riktiga världen tillskillnad från våra möten i cyberspace. Också ett mycket givande möte, vi fick med oss mycket information kring utvecklingen av centrala Örebro, något som så klart är viktigt att ta med när vi ska motivera varför Örebro behöver ett konstmuseum på torget. Dessutom visade det sig att Linda och Hans troligen kommer att ha en del med varandra att göra i framtiden, eftersom Norrporten som fastighetsägare anlitar Lindas kommande arbetsgivare Hålléns en hel del. Kul!

Hans var också bussig att följa med oss på ett nytt besök till skyddsrummen under länsstyrelsen. Perfekt, eftersom han känner till alla skrymslen och vrår där. Vi fick se jättemycket, allt från smått äckliga hål fyllda med spindlar till det utrymme som finns runt om själva rummen.

Rätt äckligt det också faktiskt, skyddsrummen befinner sig en bit under grundvattennivån, så det blir väldigt fuktigt. Vi testade till och med att stänga stötvågspartierna, något som folket uppe på torget måste undrat en del över. Skramlet var öronbedövande, för att inte tala om gnisslet och sirenen! Mycket spännande.

Vi lärde oss också att skyddsrummen inte är så känsliga för ombyggnad som vi trott, Hans trodde att det mesta av det vi vill göra går att genomföra. Han pushade oss faktiskt att göra mera, ta större grepp. Så då är det väl bäst att vi gör det!

En del av skyddsrummen är väldigt prydliga…

… medans andra fungerar som förvaring av diverse bråte…

Det finns sängplats för den som vill vila, madrass får man själv ta med sig.

Ett utrymme är öppet i två plan, utmärkt utställningslokal.

Och här finns ju redan konsten!

Vi tittade lite extra på trapporna, de är imponerande.

Vi vill såklart ge Hans ett STORT tack, att han tillbringade tre timmar med oss och våra tankar är väldigt generöst. Förhoppningsvis kan vårt projekt leda till lite nya idéer för Norrporten.

/ Cecilia & Linda