Vi fick också en kommentar från en läsare av bloggen som fick oss att tänka till. Vi har visat våra studiebesök, vi har visat att vi jobbar vidare, men vi har inte visat något av vad vi kommit fram till! Så nu gör vi det genom att presentera vår checklista. Vi är ännu inte tillräckligt modiga för att visa våra idéer i skissform, men det ska vi göra så småningom. Om några veckor är det dags för ett avstämningsmöte i Örebro, då ska vi ha något att visa upp! Vi har nog inte lyckats skriva ner alla våra idéer och tankar, men de mest grundläggande är nog med. Mycket handlar om rörelse och orientering, viktiga punkter för oss. Vi har också läst på en hel del om ljus, och upptäckt hur avgörande ljuset är för hur konst uppfattas. Så tyngd på det. Ett tips om du är intresserad: Sölve Olssons bok Ljus i konstmuseer (Arkus förlag). Sölve redovisar inte bara bra förutsättningar för hur man lyckas med ljus, han visar även på goda (och dåliga exempel) och för ett resonemang om museer i stort. Tyvärr gick Sölve bort i augusti, vi hade gärna lärt känna honom närmare.
Vi hade ett tag en idé om att jobba i två separata men parallella projekt, men den tanken har vi för stunden släppt. Vi jobbar och tänker väldigt lika (vilket i och för sig kan vara farligt…) så det känns onödigt. Och eftersom vi nu bestämt oss för att placera museet på Stortorget känns det inte längre nödvändigt att utforska de andra tänkbara tomterna vidare. Men det kanske slutar med två förslag ändå, än har vi inte sett slutet på det här projektet!
Här följer vår checklista. Vi tar såklart gärna emot kommentarer kring våra idéer, vare sig det är i form av ”är ni inte riktigt kloka”, ”jisses så begåvat” eller alla nivåer där i mellan. Don’t be a stranger!
Vi sänder en särskild tanke till vår initiativtagare, sporre och vän Jerk Alton i hans svåra stund. Vi hoppas att vårt fortsatta arbete kan ge lite tröst, vi vet att du brinner för det nya museet.
/Cecilia & Linda
Konceptidéer
Vald plats östra Stortorget. Vi har inte tagit ett aktivt beslut, utan låtit det mogna fram. Platsen är utmanande och spännande, med kopplingar till stadslivet. Platsen tål en byggnad med ordentlig volym, vilket krävs för att rymma allt det vi och länsmuseet önskar. Väldigt få av dem vi varit i kontakt med har varit negativa till att bebygga platsen, tvärtom har vi fått uppmaningar till att arbeta på torget. Här finns goda möjligheter att låta museet vara del av en kontinuerlig rörelse över och igenom torget.
Byggnaden innehåller befintliga trappor och skyddsrum. De skyddsrum som finns under länsstyrelsen är väldigt fantasieggande. De kan vara en aktiv del av museet och innehålla sådant som arkiv, magasin och även utställningshallar. De stora trapporna är vackra precis som de är, och om de får en central plats i museet kommer de att leda människor ner i underjorden utan att de upplever just känslan av underjord. Trapporna kan även användas som sittplatser, här kan museet t.ex. visa videokonst.
Byggnaden ska skapa en koppling både till torget och till parken. Även om det idag är öppet mellan torget och parken så upplevs inte den kopplingen. Vägen skär av rörelsen mellan parken och torget. Vår byggnad ska överbygga den gräns som finns idag, genom att leda in parken på torget via museet och vice versa. Förhoppningsvis kommer trafiken på Trädgårdsgatan att i framtiden avta, kommunen har redan planer för den utvecklingen. Vi önskar att museet får två entréer, en från torget och en från parksidan. Precis som slottsparken idag används för att visa skulptur, kan Oskarsparken göra det samma.
Rörelsen genom, i och förbi byggnaden är viktig. Museet ska inte bara vara ett ställe att besöka, utan också en naturlig del av den rörelse som finns i stadslivet. Vi vill skapa en byggnad där det blir naturligt att ta en genväg genom museet, men också där det inte bildas baksidor runt om museet. Det ska kännas bekvämt att röra sig runt om hela museet. I byggnaden är det viktigt att det är lätt att röra sig till och från de olika delarna, vilket kräver en tydlig orientering. Det ska vara lätt att förstå byggnaden, både invändigt och utvändigt.
Ljusförhållanden är viktiga. Konst kräver noggrant utformade rum med genomtänkt belysning. Många av de studiebesök vi gjort har visat på exempel där ljuset inte fungerat. Ibland är det inte tillräckligt, vilket ofta beror på att konst inte bara ska visas utan även bevaras. Ljus skadar konst. Ändå är det viktigt att jobba aktivt med ljuset, vare sig det är dagsljus eller artificiell belysning. Ljuset hänger också samman med rummens proportioner. I artikeln LJUSET ÄR NYCKELN TILL KONSTEN (SvD 1998-10-24) skriver Lars Asklund angående konsthallen i Malmö: ” När hallen fortfarande var ny visades en utställning med Emil Noldes verk. Jag minns utställningen som färgsprakande, gripande och samtidigt glad. Också Arken, söder om Köpenhamn, valde Nolde för en av sina första utställningar. Arken har sämre ljusförhållanden: En märkvärdigt stum lanternin i rummens mitt gör, i kombination med ett bländande hörnfönster, att utställningsytorna vilar i konstant halvmörker. Noldes bilder blev plötsligt döda och dystra; ljuset har en avgörande betydelse för hur man upplever konsten!”
Vi önskar möjlighet till dagsljus i utställningsrummen. Mycket konst – men inte all – upplevs bäst med dagsljus. Dagsljus är föränderligt över dagen och året, vilket skapar nya förutsättningar för hur konsten upplevs. Dagsljus ger mjuka skuggor som framhäver penseldrag och ger bra färgåtergivning. Alla rum kan inte vara dagsljusbelysta, men vi önskar att åtminstone några är det. Ett bra överljus från t.ex. någon form av lanterniner är en förhoppning. Vi är förtjusta i s.k. industritak, med sågtandsformade profiler.
Förmågan att orientera sig inne i byggnaden är viktig. I stora museer är det lätt att tappa bort sig, och tappa känslan för väderstreck och var någonstans i byggnaden man befinner sig. Genom att skapa utblickar – både mot utsidan och inom museet – har besökaren en möjlighet att relatera till var man befinner sig. Ett annat sätt är att inte göra för långa vägar inom museet, att skapa vägar att gå som med jämna mellanrum leder tillbaka till utgångspunkten (looptänkande).
Ej kvadratiska rum. Av tradition upplevs inte kvadratiska rum som proportionella, som jämförelse kan nämnas det gyllene snittet. Den erfarenhet vi har både från diverse texter och från studiebesök är kvadratiska rum svåra att hänga konst på ett bra sätt i. I en recension av Moderna Museet i Stockholm (SvD 2000-08-19) skriver arkitekt Lars Asklund ”De är därtill kvadratiska och saknar sålunda riktning och spänning. Eftersom konstnärernas verk konkurrerar med varandra är samlingsutställningar alltid svåra att hänga; i kvadratiska rum är det rent av omöjligt.”
Museet ska kunna ”rinna” ut på torget, samtidigt som stadslivet på torget ska kunna fortsätta in i museibyggnaden. Genom att sudda ut gränsen mellan museet och torget hoppas vi kunna förstärka rörelsen och kopplingen dem emellan. Ibland kan utställningar äga rum på torget, ibland kan torghandeln flytta in i museet. Ytorna runt om museet – både på torget och i parken – kan användas som skulpturpark. Detta ska förhoppningsvis stärka museets roll i staden, och även upplevelsen av att museet är ett folkets museum.
Bottenvåningen ska upplevas som öppen. Eftersom vi vill att museet ska vara en del av stadslivet, vill vi inte skapa en avgränsning mellan museet och dess omgivning.
Andra verksamheter förutom museet kan vara en möjlighet, butiker eller annat som kan kopplas till museets verksamhet kan placeras (troligen) på entréplan. Genom att tillföra element som lockar även den som inte vanligtvis besöker ett konstmuseum, hoppas vi öka kopplingen mellan staden och museet, samt öka antalet spontanbesök till museet. Museet blir en del av staden istället för ett objekt i staden.
Vi pratar om en fasad som innehåller både mjuka och hårda element, som sten/betong och grönska. De ska mötas som pixlar, där stenen representerar den hårdgjorda torgytan och grönskan kommer från Oskarsparken. Detta också för att skapa en koppling mellan torget och parken.
Som rörelse/orientering av rumsligheterna i museet ser vi ’loopar´. Från en central punkt kan man röra sig i de loopar man själv väljer, loopar som börjas och avslutas vid den centrala punkten. Både i plan och i sektion. Detta ska göra att besökare alltid kan orientera sig i byggnaden, samtidigt som logistiken av personalen underlättas, huset blir lättare överskådligt. Om möjligt ska det vara möjligt att följa en väg genom museet där man inte behöver återkomma till utgångspunkten lika ofta. En del besökare önskar bli ledda på sitt besök, andra vill själva kunna välja hur de rör sig genom byggnaden. Det ultimata är att kunna erbjuda båda alternativen.
En byggnad som har exploderat/växt upp ur marken och fått sina material av det som redan finns på platsen. Alt en byggnad som ”landat” på platsen. Byggnaden ska vara väl förankrad på platsen. Vi tror att det inte nödvändigtvis betyder en ”snäll” byggnad, utan kan också betyda en byggnad som har ett starkt uttryck, men som kommunicerar väl med sin omgivning.
’NO BIG DEAL’ dvs. byggnaden ska vara lättåtkomlig och opretentiös, ett ”museum för vanligt folk”. Det kan innehålla teater, pysselkväll, café etc. utan att bli ett kulturhus. NO BIG DEAL handlar inte om byggnadens utseende, utan snarare om dess användning och människors uppfattning om det. Åter igen; en byggnad mitt i stadslivet, väl förankrad i sin omgivning. Att besöka museet ska inte vara något märkvärdigt, men det kan vara det.
Vi ritar det museum vi själva vill ha. Vi tar oss friheten att föreslå saker utan att ha det väl förankrat hos vår beställargrupp i Örebro. Vi ser våra idéer som bra diskussionsunderlag, kanske inte alla tankar följer med till det färdiga museet. Samtidigt försöker vi lyssna och ta till oss alla synpunkter vi får från dem vi möter. Vi har också hittat många goda idéer på våra studiebesök och i den litteratur vi läser. Vi ställer oss frågan; vilket museum vill vi besöka? Vi är intresserade av konst, hur lockar vi dem som inte redan har det intresset? Kan byggnaden understödja museets verksamhet?
Museet som en samlings-/mötespunkt. Var ska vi träffas? Framför entrén till museet. I Göteborg är ”Kopparmärra” vid Kungsportsplatsen en typiskmötespunkt, i Örebro kan det bli museet. Men vi tänker inte bara på den fysiska punkten, utan även på museets funktion och verksamhet. Museet tillsammans med café, restaurant, dess läge och innehåll kan erbjuda mycket mer än ”bara” utställning av konst.
Museet ska vara besökarvänligt inte bara för den typiska örebroaren. Det ska vara till för oss, tyskar, stockholmare, människor med invandrarbakgrund osv. Vi har tagit avsprång i tanken på ett museum för Örebroarna, ett museum som kan vara deras. Men det hindrar inte att museet lockar besökare från andra ställen, andra städer eller länder. Turister i Örebro ska se ett besök på museet som en självklarhet. Vi vill också att besökare från hela vårt multikulturella samhälle ska hitta museet.
Först och främst är det ett konstmuseum, oavsett vilka andra verksamheter som byggnaden innehåller. En del av museets funktioner ska kunna inrymmas i skyddsrummen, dvs. de funktioner som inte har ett behov av dagsljus. Även om vi planerar för mycket runt museiverksamheten, är det konsten som har prioritet ett. Ibland glömmer man huvuduppgiften för att man svävar ut i alla andra idéer. Byggnaden ska vara ETT MUSEUM, de övriga verksamheterna ska underordnas rummen för konst. Vi ser stora möjligheter att använda de befintliga skyddsrummen, det finns många verksamheter som inte är beroende av dagsljus. Huvudsaken ör att ingen behöver tillbringa hela dagarna i rum utan dagsljus, dvs. skyddsrummen ska vara ”personalfria”, eller rättare sagt; personal ska bara behöva arbeta här begränsade stunder.
Taket ska vara vackert att titta på för de som bor/arbetar i kringliggande hus. Taket är byggnadens ”femte fasad”, och ska inte glömmas bort. En del installationer måste säkert rymmas här, men det ska inte behöva betyda att taket är fult att se på. Vi tror inte att museet får samma höjd som kringliggande hus, vilket betyder att det är möjligt att se ned på taket.
Byggnaden kan bestå av olika element som möts, både i sektion och i plan. Elementen kan visa vad som finns på insidan av huset. De kan också fungera som markörer för verksamhetens olika delar, och tydliggöra olika rumsligheter. Vi tänker på elementen i tre dimensioner, för att skapa ett förslag som väl fungerar på platsen är rörelser viktiga, och dessa illustreras både i plan och i sektion. Elementen kan också bestå av olika material, som ett sätt att förstärka byggnadens olika delar.
Material som vi pratat om: (men inte beslutat om)
· Sedum Till tak och mark.
· Glas I fasad, i tak.
· Betong Markbeläggning, fasad.
· Sten Natursten – kanske kullersten som följer med från marken upp i fasaden?
· Kortenstål I fasad. Inte bra ur miljösynpunkt, men ett uttrycksfullt material.
· Grönska I fasad och på tak. Både i bestämda block (som i Paris), och vilt växande, varierande över årstiderna. Skapar en omväxlande, levande fasad.
· Trägolv I golv. Tåligt, går att arbeta med och på. Tål smuts dåligt?
· Industriparkett Bra och tåligt golv i utställningshallarna. Tål att spikas i, snyggt. Smutståligt.
· Falurött Exteriört eller interiört. Kanske mer känslan an det traditionellt svenska än det faktiska utseendet.
En yta på fasaden mot torget (kanske också mot parken) ordnas för att kunna visa olika konstverk. Utformningen av konstverken kan göras av inbjudna konstnärer. Förslagsvis byts verket ut varje år, det blir en tillställning kring avtäckningen! Museet interagerar med staden och bidrar till positiva upplevelser. Genom att med jämna mellanrum byta ut konstverket förändras museets utseende. Konstverket kan också skildra vilka tillfälliga utställningar som för stunden visas i museet. Men det ska vara ett konstverk, inte en reklamskylt!
Inför vår presentation av examensarbetet ber vi konstskolans elever hjälpa oss med förslag på vad ytorna kan innehålla. Vi är inga konstnärer, men vi kan bidra med underlaget!
På långsidan/långsidorna av huset lämnas ytor för ”folkets konst”. Här kan vem som helst klottra/måla/skriva etc. Kanske all tillgänglig yta runt om hela museet ska bestå av ”klotter”. Då får museet en sockel av ”folkets konst”. Sockeln blir en levande del av museet, en del som poängterar att det är folkets museum. Kanske kan stadens politiker bli de första att ”klottra”, på så sätt visar de vägen för kommuninvånarna. Kanske kontroversiellt; ska vi inbjuda till klotter när det är ett så stort problem. I det här skedet av projektet är kontroversiellt bra!
I museet ska det finnas en liten scen, gärna i direkt anslutning till café/restaurang. Här kan mindre event gå av stapeln, såsom speaker´s corner, poetry slam, stå upp kväll, musik etc. Scenen kan bidra till ett levande museum. En motsvarande scen kan placeras utomhus, i direkt anslutning till museet.
Vi vill inte göra ”blob-arkitektur”, men inte heller en betonglåda. Byggnaden ska vara uttrycksfull, men samtidigt väl förankrad på platsen. Byggnaden ska kommunicera med sin omgivning. Idag talas det om ”post-Bilbao”, betydande att för många projekt har byggts enbart för att sätta platsen på kartan. Det fungerade i Bilbao (konstmuseum), det fungerande i Jukkasjärvi (Ishotellet), men marknaden har mättats på den sortens arkitektur. Vi anser att en byggnad inte bara ska vara bra idag (vilket syfte byggnaden än har), den ska fungera lika bra om 50 år. Ett museum kommer att finnas under en lång tid, då gäller det att tänka långsiktigt. Med det menar vi inte att vi inte tänker oss en innovativ byggnad, det är sällan en byggnad är omtyckt från första stund. Vi arbetar utifrån en hållbar utveckling, dvs. ekonomiskt, miljömässigt och socialt.
Vi tänker inte göra en glasbyggnad, både pga. att vi vill göra en byggnad som uppfyller kraven på en hållbar utveckling och pga. att ett museum inte hanterar ljuset och klimatet som blir i ett akvarium. Vi anser att glasbyggnader är överskattade. Och även om vi önskar dagsljus i museet så måste ljuset ändå vara kontrollerat. Ett alltför flödande dagsljus skapar inte bara problem med ljussättningen, det skapar också ett klimatproblem i form av värme. Lagom är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar