Louisiana Konstmuseum

Louisiana

Så äntligen har studiebesöken rullat igång! Efter en biltur i hällregn ned till Göteborg plockade vi i tisdags upp Cecilia & Fredde, och färden mot Köpenhamn kunde starta. Första stoppet på andra sidan sundet var konstmuseet Louisiana, mycket väl värt ett besök. Tiden går fort här, innan vi hade hunnit blinka hade nästan fyra timmar gått, och vi blev mer eller mindre tvungna att köra vidare mot Köpenhamn för att checka in på hotellet. Hur vi faktiskt hittade till hotellet är en helt annan historia, men jag kan ju nämna att den innehåller väldigt suspekta vägbeskrivningar, många enkelriktade gator och ett besök på slottet Amalienborg - där vi förväntades att mer eller mindre preja ner några vakter i höga, svartlurviga mössor... Jaja.

Modell av Kunsthaus Graz, Österrike. Arkitekter Spacelab & Peter Cook/Colin Fournier

Ödet tycks vara med oss i starten av vårt examensarbete, för lyckligt nog finns en utställning om just nya konstmuseer på Louisiana just nu. Tyvärr var utställningskatalogen på engelska slut - den på danska känns lite svårläst - men vi ska jaga rätt på förlaget för att se om den går att få tag på. Hur mycket man än vill är det svårt att ta in precis allt från en utställning, men vi läste, fotograferade och diskuterade så mycket vi orkade. Just nu tycks det vara väldigt populärt med svulstiga, organiska former, så populärt att begreppet post-Bilbau har fått fäste. Det finns väldigt många extremt spektakulära byggnader, både på papper, under uppförande och i realiteten. Frågan är dock om det verkligen går att upprepa effekten som åstadkoms i Bilbau, kanske början världen bli lite trött på våghalsade arkitekter som vill sätta sitt namn på kartan tillsammans med städer i desperat behov av uppmärksamhet? Särskilt med tanke på att arkitekterna inte är särskilt många, ibland känns det som om det är samma handfull som åker världen runt och frälser städerna.


Men många av de projekt vi såg innehåller mycket bra, det blir alltid intressant när museerna tydligt har hittat sin plats i staden, när byggnaden har en klar kommunikation med sin omgivning.

Cecilia och modell av New Museum, USA.

Arkitekter kazuyo Sejima & Ryue Nishizawa/SANAA

Vi har tittat en hel del på hur de olika museerna vi besökt löst frågan med ljuset och installationer. Louisiana är nog inte det museum som kommit längst i dessa frågor, men byggnaden har en del år på nacken och mycket har hänt inom tekniken. Det Louisiana tappar i form av lämpliga lokaler med tanke på konsten, tar museet igen i form av sina rumsligheter. Det är lätt att följa museets rörelse runt , och byggnaden bidrar till att nya saker inträffar runt varje hörn. Att Louisiana lyckats är tydligt, jag har aldrig sett så mycket människor på ett konstmuseum. Vi snurrade i fyra varv innan vi hittade en parkeringsplats, vilket talar sitt tydliga språk. Här blandas barnfamiljer, äldre, kultureliten och långväga turister med kamera på magen. Platsen gör säkert sitt till, utsikten över Öresund är magnifik. Men museet känns välkomnande och lättillgängligt - trots att vi vid flera tillfällen påpekade att de svenska kraven på just tillgänglighet definitivt inte gäller här... Som rullstolsbunden kommer du inte in till en del av utställningshallarna.

Vi såg många fina exempel på hur arkitekter använder sig av skissande.

På det stora hela är jag väldigt förtjust i Louisiana, både byggnaden och utställningarna. Vad konsten gäller hittade jag inga favoriter, så det bästa med besöket måste jag säga är museet i sig!

/Linda